Jessica Rosencrantz

Jag har tidigare varit ute i frågan om danstillstånd och frågan förtjänar alltjämt uppmärksamhet. Onödiga regleringar är aldrig bra. Särskilt illa är det när regleringar står i vägen för utveckling och frihet. Den här debattartikeln publicerades den 10 april i flera av Stockholms Mitt i-tidningar, bla Mitt i Huddinge, Lidingö och Sollentuna.

Etiketter: dansförbud

Hoppas att ni alla har haft ett trevligt nyårsfirande med mycket glädje, nöje och dans. Apropå dans så skrev jag och Hampus Magnusson i en debattartikel i GT på nyårsafton att det är dags att skrota den gamla socialistiska kvarlevan om att krogar måste ansöka om särskilda tillstånd för att det ska vara tillåtet för gäster att dansa. Annars riskerar krogen böter om en gäst får för sig att spontandansa.

Vi motsätter oss ett dansförbud i Sverige och det är dags att göra upp med detta socialistiska förmynderi en gång för alla. För ett levande nöjesliv behöver vi färre regler, mindre förbud och mer av glädje och dans!

Här är hela artikeln:

Många nyårsfirare vet inte att de riskerar böter på grund av sitt firande, nämligen om de dansar. Dans på krogen är olagligt i Sverige, om inte krögaren ansökt om ett särskilt tillstånd från kommunförvaltningen. Det är en förlegad lagstiftning som måste förändras. ”Dans är en vilddjurslek. Har man börjat så är man fast. Man blir slö, likgiltig och börjar trivas sämre på jobbet.” Så skrev kyrkans social- sekreterare Allan Svantesson 1941. Citatet avslöjar attityden bakom den politik som än i dag motarbetar fest, dans och glädje. Det ger uttryck för en förnedrande svag tro på människors – och framför allt ungdomars – eget ansvar.

Med moraliserandet som grund byggdes det socialdemokratiska förmynderi-Sverige. Det var inte länge sedan öl och vin på uteserveringar var förbjudet, alkohol fick inte beställas utan mat och en särskild dansskatt diskuterades på fullt allvar. Allt detta tycker vi i dag är skrattretande, men ändå märker vi att rester av detta samhälle lever kvar, bland annat i form av kravet på danstillstånd.

Huvudargumentet för tillståndet är ordning och säkerhet. Det är viktigt, men kan uppnås ändå. Redan finns krav på hur många personer som maximalt får vistas i en lokal, stränga regler gällande miljö och hälsa, tydliga och säkra byggregler, krav på att anlita ordningsvakter och villkor om ljudnivå för serveringstillstånd. Allt detta kontrolleras regelbundet av myndigheterna. Till detta kommer både en ordningslag och en brottsbalk. Att tillföra ett danstillstånd är omotiverat och absurt.

Bara en av tio restauranger har danstillstånd. Vill vi ha ett levande nöjesliv ska vi inte begränsa det med onödigt krångliga regler, utan uppmuntra mer av liv, rörelse och glädje. Det svenska rättsväsendet bör få ägna sig åt andra, viktigare uppgifter. Förutom de uppenbara skälen mot tillståndsplikten tillkommer all byråkrati som är en belastning och administrativ kostnad för företagen och krögarna. Till skillnad från kyrkans gamla socialsekretare är vi övertygade om att Sverige skulle må bra av mer dans. Mindre regelkrångel gör det lättare för företag och kan bidra till mer variation i nöjeslivet.

Det är viktigt med säkerhet när det gäller alkoholförsäljning och att krogar är brandsäkra och ordningsamma. Men utan att tumma på detta kan regler och byråkrati minska, och avskaffandet av danstillstånd är lika enkelt som självklart. Det skulle bidra ytterligare till att stimulera en utveckling av nöjeslivet, till förmån för både människor som vill roa sig, krögarna som företagare och unga som vill ha anställning.

Hampus Magnusson Biträdande kommunalråd (M) i Göteborg

Jessica Rosencrantz Riksdagsledamot (M) och ordförande för MUF Stockholm

Artikeln publicerad i GT 31/12-2011.

Etiketter: dansförbud